Ett år till?

Börjar våndas över att jag med all största sannolikhet måste ta ett års studieuppehåll i höst. Nu känns det väldigt avlägset att vi ska kunna sy ihop allt det här med studier, jobb och två ungar på varsitt håll. Kan ju inte direkt påstå att jag stortrivdes som mammaledig. Inte för att jag har något mot att vara hemma med bebis, det är jättemysigt, men det var liksom något som fattades. Jag kräver en hel del stimulans för att trivas. Ja, intellektuell stimulans då. Annars blir jag rastllös och vet inte riktigt var jag ska ta vägen.

Det blir extra jobbigt nu när jag verkligen hittat något jag vill göra. Det här är min grej. Och istället för att läsa familjerätt och straffrätt kommer jag att laga smakportioner och gå på barnvagnspromenader.

Jag vet att det inte är någon panik, egentligen. Jag är ung, och kommer vara ung även om jag tar examen ett år senare. Utbildningen har ju funnits på samma ställe i flera hundra år, så den lär ju inte försvinna. Men jag kommer sakna att sitta och vrida och vända på kluriga rekvisit och knepiga rättsfall.  Blir det allt för outhärdligt får jag väl köpa Rätt arv och ha som amningsförströelse.


Kommentarer



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0