Jävla skit
Känner mig så ensam med alla känslor. Det är lätt att prata om det som var dåligt. Omöjligt att prata om det man saknar. Men det är ju det som gör så jävla ont.
Det är patetiskt och dumt men jag vill bara att allt ska bli bra igen.
det är inte patetiskt och dumt. man får sakna och får vara ledssen. och vem skulle inte vara det när man har en bäbis i magen och precis separerat + att ta hand om en liten bus kille och studier. jag kan ju ärligt tala om att jag skulle nog inte palla det. du är stark och du klarar dig igenom detta:) styrke kramar
Du är långt ifrån patetisk och dum bara för att du har känslor. Du KAN inte orka gå igenom allt på en gång utan att få bryta ihop också :-( Jättekram!
Jag finns här för dig. Vi kanske kan ha en liten telefonkonferens snart? :) Saknar dig. Du är så otroligt duktig, jag ser upp till dig. Försök tillåta dig att känna allt. Det är jobbigt, men det blir bättre sen. Jag lovar. Du är stark, det vet jag, vi har trots allt varit kompisar i snart 11 år :)
Älskar dig.
Hanna
Faan! jag skulle bryta ihop helt djävla totalt! men du har ju nerver av is!
Och självinsikt!
men ingen "stadig punkt" just nu, du är i obalans, så: mitt råd är: let go av alla måsten och se framåt mot ditt liv som mor åt nya och gamla bäbisarna.
Låt dina drömmar leda dig genom livet några månader.
men bli ingen shopaholic!