Nu har jag kört slut på alla reserver. Energin är borta redan innan jag kommit utanför dörren på morgonen. Ingenting fungerar. Kroppen strejkar, huvudet hänger inte med. Fixar inte att vara en glad och trevlig morsa till ungen. Stressar iväg till basgruppsmöten med grinig bebis som helst vill vara hemma och sova. Det trilskas och jag får ingenting gjort. Arbetar upp mig i ett hopplöst tillstånd efter en timme av bebisgråt, försvunna telefoner, bajsblöjor, kladdiga bananer och sönderrivna anteckningar. Jag kan helt enkelt inte slappna av.

Det är en jävla cirkus det här