Däckad

Det är så typiskt. Slutspurt inför hemtentan(och förlossning:S) och jag blir dunderförkyld. Om jag inte minns helt fel var det likadant inför PM-inlämningen. Det är väl stressen som tär på immunförsvaret, antar jag...
 
Gick raka vägen hem efter att ha lämnat Noah på dagis. Kände mig helt matt. Har sovit uselt i natt, pga någon mystisk värk i benen, det ständiga nattkissandet och en ovanligt bökig mage som gjorde det omöjligt att hitta en skön sovställning. Dessutom tyckte lille herrn att det var lagom att vakna strax före fem och blödig som man är ville jag inte lämna honom gnyendes i sin säng alldeles ensam. Så han och vällingflaskan fick komma in till mig. Dålig idé. Oavsett tid på dygnet tycker Noah att mammas säng är en förfärligt rolig plats att busa på. Kramas och pussas vill han förståss. Då lägger han sig helst över mammas ansikte. Jättemysigt, förutom den lilla detaljen att mamma inte kan andas. Att promenera ovanpå mamma är också kul. får man inte som man vill kan man alltid sparkas lite. Eller slänga vilt med sitt tunga huvud så mamma tror att hennes näsben gått av. Skulle tanten mot förmodan somna trots allt liv är det bara att dra henne i håret och vråla i hennes öra.

En halvtimme innan väckarklockan ringer somnar han. Tjoho!

Har ett seminarie att förbereda och ingen tid att ta igen förlorad sömn. Kroppen håller inte med. Naturligtvis somnar jag på soffan ganska omgående.

Nu ska jag gå till MVC och lämna urinprov och ta ett BT. Har inte kännt av nåt, men å andra sidan kan mycket försvinna i den här förkylningsdimman. Ska till studievägledaren också, kolla av läget och lämna in ansökan om studieuppehåll.


Kommentarer



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0