...måste det där med att plugga hemma vara den allra sämsta. Igår var nämligen inget schemalagd och jag hade planerat att förbereda seminariet om regeringen och myndigheterna(sexigt ämne, javisst). Det kan jag ju lika gärna göra hemma, tänke jag mitt nöt. Innerst inne visste jag väl att utsikterna för att få nåt vettigt gjort var ganska små, men ibland är man ju överdrivet optimistisk. Jag skulle ju trots allt slippa släpa den där förbaskade väskan med lagbok och grundlagskommentar och gud vet allt över hela stan, och i ärlighetens namn kände jag inte för att äta en mikrad lunch på en bänk på Juridicum.

När man är hemma och inte ska någonstans går manmiste om den där stressfaktorn som gör att man hinner duscha, äta frukost och göra iordning sig på kortare tid än vad som egentligen är möjligt. Det är väl iofs skönt att kunna ta det lungt, men det får ju inte gå till överdrift. Det tenderar att göra det när det gäller mig. Halva dan hinner gå innan jag kommit in i duschen, och med disk på diskbänken kan jag inte koncentrera mig. När väl lagboken är uppslagen och pennan vässad(ja bildligt då, jag har ju en stiftpenna) ja då kommer Noah krypandes och kör slalom mellan stolsbenen och roar sig med att välta ut mitt ganska ansenliga lager petflaskor.

Det är ju inte utan att man ger upp ett förtvivlat rop på hjälp. När sen ungen väl sover, då är det dags för nästa marodör. Vill inte jag titta på film med Herr Ö, just då, ja då sätter han sig och kollar själv. Utan ljud, för att jag inte ska misstänka något.

Efter nån timmes paragrafvrängande gör sig magen påmind. Hungern tar helt enkelt över. Bara att preparera lunch. Och när den är uppäten, ja då är man naturligtvis så utpumpad att man inget mer orkar innan man fått vila en timme eller så i soffan.

I samband med att jag bestämde mig för att förlägga studierna till hemmet var jag dum nog att lova Herr Ö att jag skulle ansvara för middagen, ja för han har ju verkat så ledsen på sistone när min mage har krånglat och inte velat äta så mycket. Och vill man han något matigare än en skinkmacka måste man gå till affären. Och lite frisk luft är ju alltid nyttig så promenad blev det i anslutning till den.

Ja och sen är det ju hela lunchvisan om igen. En hel dag, bortkastad. Nåväl, jag fick åtminstone lite tid med de båda herrarna. Och idag har jag varit sanslöst effektiv!