Det finns vissa saker som man blir helt oslagbar på när man är bebisförälder. Prioritering och planering t.ex. Jo faktiskt. Nu är väl inte jag någon superstjärna på att fixa vardagens små bestyr, men jag är en av de som lyckats avstyra PM-ångesten(vilka är också ute i god tid, jo de andra småbarnsföräldrarna!). Nu ligger två exemplar i en prydlig hög på skrivbordet, författade enligt den av institutionen stipulerade mallen, inom det givna sidantalet och komplett med ifylld anonymitetslapp. Imorgon ska de bara häftas ihop enligt kursföreståndarens noggranna instruktioner(jo, man ska faktiskt häfta på ett visst sätt) och läggas på lådan.

Det är ruskigt smart att vara i princip färdig när man sätter sig dagen innan inlämning. Har man fem timmar på sig att korrekturläsa, fixa noter och källförteckningar och fila på en käck liten slutkläm blir det inte sådär panikartat stressigt när klockan närmar sig midnatt och hjärnan redan gått och lat sig. Är dessutom ganska nöjd med den mellanprodukt jag nu fått fram. Slutversionen som betygsätts lämnas nämligen inte in förrens 1 december.

Lider en smula med de av mina studiekamrater som med största sannolikhet sliter med att få ihop förarbeten, rättsfall och pretentiösa artiklar. Att sprida arbtesbördan lite hade kanske varit smartare.

Men, men. magen växer och om några veckor blir det ultraljud. Hoppas lite smått på att illamåendet ska ge sig, men nu känner jag ingen förbättring...