Supernatural, superserious

Måndag och sommarvärmen har stuckit sin kos. Funderar över fenomenet att få en låt på hjärnan. Ni vet, när hjärnan envisas med att spela en trudelutt om och om igen, vare sig man vill det eller inte. Påfallande ofta en irriterande reklamjingel eller ett par strofer ur en låt man inte är säker på om man gillar eller avskyr. Dert måste ju finnas något syfte med att hjärnan leker hackig grammofonskiva. Någon som vet?

Hursomhelst. REM. Det är vad ekar både hemma och mellan mina öron just nu. Det enda sättet att bli av med det egensinniga upprepandet är ju att lyssna på låten ifråga ett par dussin gånger. Och det är vad jag gör nu. Allt för att slippa att ständigt gå runt och nynna de få rader jag kan av Supernatural, Superserious.

And you cry, and you cry
aahaahaaaahahaaaah
It's a lie! It's a lie!
aahaaahaaaahaaahaah
and you cry and you cry and you cry and you cry




Nu hoppas jag lite illvilligt att den här låten klistrar sig fast hos er med, till irritation för alla runt omkring.

och förresten, jag hade ingen aning om att REM kunde låta så här!



Kommentarer



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0