Det är lustigt det där med att snubbar tror att saker fixar sig av sig själva.(min trettonåriga lillasyster har också uppvisat tendenser till den där övertron på förmågan hos oboyglas och smörpaket) Som om det fanns nån liten fe som ser till att disken blir diskad och smutstvätten stoppad i tvättkorgen (den "fen" är ju i själva verket jag). Som igår, när jag fick ett utbrott på precis allt och var tvungen att gå ut och rensa lite tankar och lämnade över Noahs läggningsbestyr till M.

Ungen sov och allt var frid och fröjd när jag kom hem. Skönt tänkte jag. Nu ska jag bara ta en macka och slappa i soffan. Så långt var allt fint. Då visste jag inte att jag ett dygn senare skulle hitta Noahs gröttallrik, intakt med gröt och allt! Gröt har en läskig förmåga att torka in, och får den stå ett dygn är den i det närmaste oövervinnerlig för enbart YES och diskborste. Det blir till att fräta bort resterna, alternativt blötlägga en vecka. Folk som diskar då och då, som jag själv, känner till att en gröttallrik måste sköljas omgående - och accepterar detta faktum. Andra, som M som tydligen aldig ätit gröt i hela sitt liv, lever i okunnighet och lämnar slitgörat till sin städfe som får gå runt och plocka på sin lediga tid (19-22, dvs efter att bebben somnat och innan snubben gjort entré).