Mobilt bredband i skogen

Några dagars andrum har vi tagit oss, M, N och jag inför den stora Flytten till Uppsala om ett par veckor. Tillsammans med övriga familjen trängde vi ihop oss i den röda minibussen och åkte de 24 milen till den sörmländska sommarstugeidyllen. Eller ja, en utomordentlig kall och ruggig idyll några timmar framöver. Vidare fann vi att ett par möss, eller möjligtvis en åkersork eller kurre ekorre gjort vinterkvarter i huset. Mattan var söndergnagd, och någon hade visst provsovit sängen i the master bedroom.

Lungt är livet på landet i vilket fall som helst. Inte mycken stress att tala om. Ganska skönt för en orolig själ som jag själv. De senaste veckorna har varit fyllda av diverse strul, lägenhetsvisningar och tandläkarbesök. Att flytta är i sig ett projekt som får domedagen att blekna. Hujedamej vilket pyssel!

Fantasin sätts på prov, när man berövas Canal Plus, dvdboxarna och nattöppna bensinmackar. Turligt nog är bokhyllorna välfyllda och faderns nya mobila bredband, gör blogginlägg som detta möjligt. Vilket är en himla tur, för jag får ju så himla mycket intressant sagt!

Nåja, åter till litteraturen. Dags att börja förkovra sig i lite prosa, passa på i den lugna behagliga lanttristessen. Det närmaste jag kommit en utläst bok är Åsa Linderborgs Mig äger ingen, som ligger kvar hemma i lägenheten med några kapitel kvar. (en sorglig och gripande men samtidigt kärleksfull historia för övrigt, även om klasskamp och vänsterideologi känns väldigt främmande för mig. ändå behöver man inte klättra långt i släktträdet för att hitta arbetarklass) Fadern plockar ut en hög mer eller mindre finkultur. Tummar lite på Strindberg men ger snart upp tanken, det är bäst att mjukstarta med något mer modernt och mindre Horaceaktigt. Viker av en smula från den smala vägen och velar mellan två deckare. Eller kriminalromaner kanske det ska heta. En makaber Nesserhistoria blir det till slut(Nesser som förövrigt, i förbigående, nämner en bästsäljande deckarförfattarinna vid namn Diza Murkland. låter en smula bekant hoho)

Polisyrket måste vid sidan av journalistiken vara ett av de mer destruktiva yrkena på jorden. Ja, prostitution platsar nog också. Finns det snutar som inte är alkoholiserade, ensamma och deprimerande. Och varför vill man jobba med lik, egentligen? Och journalister är ju även de ett särskilt släkte. Nej, av de yrkesfunderingarna bliver det nog intet.

Idag har N käkat banan med stor förtjusning. Syskonen och M kalasade på fruktsallad. Godare än godis konstaterades det. Vad var det jag sa:P

Kommentarer



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0