Har spenderat de senaste tjugo minuterna med att med lätt panik vända upp och ner på lägenheten i jakt på elräkningen. I vanliga fall brukar jag genast stoppa in viktiga papper i min pärm(som är svårare att tappa bort) men av någon outgrundlig anledning missade jag att göra det den här gången. Räkningen kom nämligen redan för en månad sedan, himla praktiskt om man sen kan hålla ordning på den tills den ska vara betald vill säga!(hädanefter ska den in i pärmen på stört samt registreras på internetbanken. fool proof).

Hursomhelst. Jag hade etn flyktig minnesbild av att elräkningen hamnat i byrån vid datorn, men icke. Inte ett enda papper. Då borde jag givetvis ha anat oråd. Vi är nämligen mästare på att samla på oss papper, både herr Ö och jag. Döm sedan min förvåning när alla pappersgömmor i hela lägenheten var tömda! Hjälp, bara inte herr Ö har fått något ryck och slängt allt, tänkte jag. Till sist kikade jag in i garderoben, platsen där allehanda skräp har en tendens att samlas. Vad får jag se, om inte en hel kartong full av papper och tidningar!

Herr Ö har tydligen, när inte jag sett på, skyfflat ihop alla papper och dumpat dem i garderoben. Inte konstigt att det går så fort när han städar! Jag borde väl ha fortstått att en ordentlig sorteringsprocess skulle ha tagit längre än de cirka fem minuter han behöver för att städa vardagsrummet(men då bor det också en koloni dammråttor under soffan, tillsammans med en och annan bebisstrumpa). Efter en stunds rotade hittar jag elräkningen, välbehållen. Puh!

Men faktum kvarstår, jag blir så illa tvungen att lära Herr Ö ett och annat om städning!