Igår var tydligen årets varmaste dag hittills i Uppsala. Det tror jag det. Jag höll på att smälta bort. Räddningen blev att vi lyckades styra upp en badutflykt till den ena av Uppsalas två badplatser inom rimligt avstånd. Det var riktigt skönt med lite svalkande sjöbris som kontrast mot den kvava, stillastående innerstadsluften och dessutom klarade man av att spendera en stund i solen med vetskapen om att ett uppfriskande dopp inte var långt borta.

Nu fick vi ju förståss dela badplatsen med varenda barnfamilj i hela Uppsala. och hundratals badande ungar lyckades ju tämligen bra med att röra upp den lilla badvikens leriga sandbotten - varpå vattnet förvandlades till lervälling av Lattenyans. Fasar för den dagen då Noah på allvar ska slå sig in på badandets bana. Att hålla koll på sin unge i ett gytter av hundratals andra kan ju inte vara världens lättaste. Jag kommer vilja hålla skruttgurkan i handen tills han blir tonåring, minst.

Vissa går ju till underdrift istället, och låter sina lilla unge på ett och nånting knata iväg till strandkanten medan de sitter och gnäller. Lite koll får man ju ha på sina små(och inte skälla ut sin stackars karl)

Well det verkar ju inte bli något svalare idag, men Herr Ö jobbar och jag känner mig inte hugad att ta mig till badstranden själv. Det är helt enkelt för mycket trixande med matsäckspackning, bussfärder och dylikt. Får helt enkelt försöka hitta en annan strategi för att klara värmen, som inte kräver fullt så mycket planering. Lite parkhäng kanske?