På Viasat History går Jan Guillous mycket underhållande serie "I Arns Fotspår"(har för mig att den visats på TV 4 för ett par år sedan eller så). De rent populärhistoriska aspekterna i all ära, men behållningen här är ju helt och hållet Guillous totala brist på självdistans. I går handlade det om var Sveriges vagga skulle stå. Alltså, var tar nationen Sverige sin början?
Guillou avfärdar både det ena och det andra som rent buffel och båg och fabricerade historier som hittats på av mer eller mindre storhetsvansinniga författare, konstnärer och överdrivna nationalister.

Traditionellt har professorer och andra experter pekat på Uppland i allmänhet och Gamla Uppsala i synnerhet som nationens hjärta. Här finns en gammal kultplats, vårt första ärkestift, ett par tämligen tjusiga gravhögar. Bland annat.
Denna uppfattning kan vi tacka Olof Rudbeck dä, Erik Gustav Geijer och andra fantasifulla göticister för, enligt Guillou. Rudbeck ansåg t.ex. att Sverige var gudarnas boning och alla större folkslags ursprung. Uppsala var i själva verket inte bara Sveriges utan hela civilisationens vagga.

På många punkter kan man ju hålla med G. Historieförfalskare har det ju funnits gott om under åren och det finns all andledning att syna innehållet i historieböckerna i sömmarna. Vilket för oss till Jan Guillous brist på självinsikt.
Ingen kan väl ha missat att herr G har hittat på en tämligen populär romanhjälte. Hans böcker om Arn har helt nyligen filmatiserats, en mest påkostade svenska filmproduktionen någonsin. Historien utspelar sig i Västergötland - där Sveriges vagga bör stå enligt Guillou. Det är tydligen ett ovederstigligt faktum. Med de argument han lägger fram kan man tycka att det låter rimligt. Må så vara. Det här inlägget handlar ju faktiskt inte om hur vida Guillou har rätt eller fel.

Ironin är ju uppenbar. Här kritiserar Guillou gågna tiders författare och tänkare. När just författare och tänkare är precis vad han är själv. Det som gör det så himla roligt är ju att Guillou påstår sig sitta på den absoluta sanningen. Han tvekar inte att raljera bortom förtnuftets gränser, och det är ju en del av hans charm. Men inte nog med det - här fabulerar han fram en karaktär ur sin egen fantasi och så visar det sig att han faktiskt funnits - på riktigt! För det tar G också upp i sin dokumentärserie - den mystiska figuren som finns avbildad på någon kyrka i Västergötland och som tagit med sig sydländska stridskonster till det kalla, primitiva Norden(och därmed gett götarna medlen att klå upp dansken. Alltså har vi denne mystiska person att tacka för att Sverige överhuvudtaget finns!). Här finns liksom lite mer än ett korn av sanning, Guillou är historien på spåren.

Sagan om Arn har blivit omåttligt populär. I Västergötland jublar man och ordnar rundresor, i just Arns fotspår. Guillou gör sitt bästa för att spä på denna Arnhysteri. Förutom avslöjande reporter, spionromansförfattare, opinionsbildare och isbjörnsjägare kan Jan Guillou numera även titulera sig historieskrivare. Eller ska vi kanske säga fabrikant.

För det skulle kunna hända att man om ett par hundra år eller så har kommit fram till nya slutsatser gällande den svenska historien, och det är mycket möjligt att någon annan i framtiden kommer att stå med Kungshögarna i Gamla Uppsala som bakgrund och skratta åt Guillous tempelriddarstory och den hoper svenskar som svalde den med hull och hår. Visst kan det vara så att Guillou sitter på den absoluta sanningen. Men det trodde nog Rudbeck också.