Småbarnsföräldrar är verkligen hårt ansatta. Av reklam menar jag(och annat också i och för sig). Det är barnsmatsprover, skedar, bokklubbar, mammatidningar, bebislyxkataloger med svindyra och helt onödiga prylar, prenumerationer på designerkläder etc. Värst är Pampers. Det dimper ner rabattkuponger och blöjprover i brevinkastet en gång i veckan minst. Alltså, jag tackar inte nej till rabatt på de ockerdyra blöjorna men det känns som om det är lika mycket ett marknadsföringsknep som Hemtex ständigt pågående rea. Jag menar, varför inte bara sänka priset på blöjorna med 20 spänn redan från början istället? Men nej, nu när man har en rabattkupong känns det ju så som man har sparat så himla mycket pengar.

Hursomhelst. Pampers har ju lanserat sin webbsajt Pampers Village. Jag håller mig långt borta från den! Det finns ingenting som tar död på ens självförtroende som förälder lika snabbt som dessa diskussionsforum för nyblivna mammor. Det kryllar av självutnämnda experter som vet allt och är väldigt snabba att påpeka andras fel och brister. Inte kul!

Att jag har en liten åttamånaders placerar mig ju per automatik i skottlinjen för marknadsföringen av detta spektakel. Tillsammans med blöjprovet kom häromdan Pampers Village Magazine där man kunde läsa det vanliga blajet om hur man som mamma ska göra för att  pigga upp sig , vad pappa måste ha med sig när de ska ta med ungen på en utflykt(men HALLÅ man får väl hoppats att de har listat ut det vid det här laget! men det är klart, är man en sån där Godzillamamma får väl pappan knappt hålla i ungen fem minuter) och hur man planerar ettårskalaset.

Nu till det som fick mig att skriva det här blogginlägget. Pampers har nämligen gjort en högst ovetenskaplig undersökning om när barn säger mamma eller pappa för första gången. 15% av föräldrarna har svarat före 5 månaders ålder. Endast 26% har svarat efter 8 månader. Nu är jag ingen expert på barns utveckling men det känns mycket osannolikt att en unge medvetet säger ett ord innan det ens fyllt 5 månader.  För det är det ögonblicket som jag kommer att minnas, när han ser på mig och kallar mig mamma. Inte när han råkar få fram ett ljud som påminner om det ordet.

Har inte förmågan att få fram tvåstaviga ljud att göra med tungmotorikens utveckling förresten? Då får man ju börja jävligt med potatismoset;)

Vill man kan man ju tolka in en massa i små bebisars joller och nonsensprat. Noah har t.ex. fått fram ett ljud som påminner om hej sen han var en tre månader ungefär. Det är möjligt att han försökt härma oss, men menar han verkligen hej? Började han då prata vid tre månaders ålder? Näää. Det tycker inte jag att man kan säga. Då skulle man ju i så fall kunna påstå att han sade sina första ord redan på BB när första blöjan skulle bytas och mamma tyckte att hans skrik lät som Nej nej, usch usch.  Man hör det man vill höra, helt enkelt. Vill man höra ett mamma eller pappa så nog fan lyckas man urskilja det ur bebislåten. Fast vad vet jag, det kanske finns superbegåvade ungar därute som pratar redan innan de första smakisarna och läser tegelstensromaner innan de börjat dagis.