Trodde inte att jag skulle orka med mellandagsrean, men det blev visst några timmar på stan och några fynd i alla fall. jag var nämligen i ett skriande behov av kläder som rymmer den växande magen. Gummisnodd i byxorna kombinerat med linnen som åker upp över magen är ingen lyckad kombination. Nån gång sisådär vartannat år köper jag märkeskläder. Den här gången blev det en söt liten blus från Bondelid. Herr Ö frågade om jag var med i Lilla Huset på prärien:P Desto nöjdare var han med nån liten trasa från Gina Tricot, som faktiskt visade sig vara rätt så snygg. En stickad tröja modell tält blev det också.

För övrigt kan jag inte förstå varför varenda liten bloggtjej i det här landet sitter och kollar Sex and the City-filmen ett par gånger i veckan, minst. Det var väl inget speciellt med den? Ingen har väl missat att Carrie gillar dyra skor? Eller att en märkesväska är vägen till lyckan? Misslyckade bröllop och otrogna karlar är inte heller nån nyhet i den filmgenren direkt. Nä, man har inte alls lyckats med att översätta tv-seriens charm till film. Resultatet blev ju ganska...platt. Den stora behållningen var ju att Samantha, trots att hon passerat 50(!), fick fortsätta vara en obotlig sexgalning som inte klarar av att binda sig. Gubbar av den sorten har vi ju sett många av!